21 november 2012

just come back in one piece.

Det skär i hjärtat att få följande meddelande:


Louise. So good to hear from
you. U made my day. I'm
sitting here with mortars
coming down on us. You sure
made me smile. Thank you


Allt jag gjorde var att sända lite värmande ord till en av mina bättre vänner nere i Israel. Granater. Ofattbart. Jag tar ingens parti, jag står inte på någon sida. Jag struntar nog egentligen i allt som har med konflikten att göra (okej, inte riktigt, men i stundens hetta). Men jag vill inte att någon av mina vänner ska fara illa. Dö.

Allt blir så konstigt när man känner folk på den ena sidan. Jag vet också att det är Gaza/palestinierna som på många sätt är mest utsatta, som inte har något att komma med försvarsmässigt mot IDF, att fler civila faller dödsoffer där osv. Jag pratar inte om vem som har rätt och fel. För det är inte det jag skriver om här...

Inga kommentarer: