är alltså ett område med
ökenlandskap som är så
vackert rött. Jag hade turen att träffa en kille på bussen som visade sig vara guide. Och med tanke på
avsaknaden av turister och lågsäsongen så lyckades jag få ihop en riktigt bra deal
(jag var ju deras enda kund detta dygn). Blev bjuden hem till honom, hans mamma bjöd på te, träffade lillebror och fick kika runt i deras hus, som för oss nästan skulle framstå som obeboeligt, men som de var väldigt stolta över.
Vi har en skev syn i västvärlden när det gäller vad man behöver runt sig för att trivas, och det blir nästan pinsamt tydligt när man träffar dessa människor.
De flesta som åker till Wadi Rum är riktigt hardcore och bor ute i Beduin-camps som finns uppsatte lite här o var ute i öknen. Där sover man i tält, där de dock lagt golv o ställt in sängar o sånt.
Men nej, not hardcore enough for me. Jag ville ju sova under bar himmel! Så vi åkte till campet och hämtade upp mat o vatten, madrasser och filtar m.m. och gav oss iväg. Längre ut i öknen än vi redan var.
Vi kollade in gamla ruiner, vattenhål, sandboardade , kollade solnedgången och letade till slut på ett ställe att slå upp camp för natten. Ut o fixa ved, gjorde upp eld, vandrade runt lite o kikade och innan jag visste ordet av var det mörkt och började bli kallt. För kallt skulle det bli, det hade jag blivit varnad för. Riktigt kallt. Men jag hade med mig ungefär alla kläder jag hade, lager på lager funkar väl? =)
Vi fixade världens godaste middag och satt o drack sött te och pratade hela kvällen. Beduinernas livsstil jämfört med våran ger upphov till många intressanta diskussioner, och innan jag visste ordet av var klockan midnatt och jag var mysigt trött. Sov som en prinsessa, och frös inte en enda gång tack vare tjocka filtar! Upp tidigt på morgonen, äta frukost och sedan ta oss tillbaka till civilizationen!
Nästa stopp är Petra, men det kommer i ett separat inlägg!
