Jobbet som gymnastik-coach i Stjärnan.
Det känns väldigt konstigt och lite vemodigt. Fast jag vet att jag inte kommer sluta jobba helt förrän jag lämnar ön. Redan i morgon, min första officiellt lediga dag, ska jag ändå hänga på coach-mötet eftersom vi ska käka tårta för min skull, och sedan väntar 3 timmars dansträning med grabbarna. Men sedan ska jag försöka hålla mig borta från hallen lite och göra roliga saker min sista tid här på Island innan jag åker hem.
Jag har trivts himla bra på jobbet de här 2 månaderna. Gymnasterna har varit helt underbara att ha och göra med, och roliga att jobba med. Alla kollegor likaså, vilket gäng! Utvecklingen har verkligen märkbar, vilket gör vilken coach som helst glad. Jag har fått tillbaka så mycket av det jag har gett, ni vet ett sånt där jobb som folk kallar "givande". Och det har gått bra, bättre än jag kunnat tro, och jag har fått mer uppskattning är jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Den där lilla jante-lagen vi så fint lever efter i Sverige gör att jag inte riktigt njuter fullt ut av uppskattningen, "inte är väl jag så bra?!", men innerst inne så har jag fått en otroligt ego-boost av alla gymnaster, medarbetare och de som sitter o bestämmer lite högre upp.
 |
| Stjärnans gym, min arbetsplats, I will miss it like hell! |
De vill ha mig. De vill att jag ska komma tillbaka.
Mer detaljerat än så kan jag egentligen inte skriva just nu...
Och nej, det är inte helt omöjligt att jag vill komma tillbaka. Men det beror så mycket på vad som händer i vinter både vad det gäller jobb och allt annat i alperna, och vad de kan erbjuda mig om jag kommer tillbaka såklart. Jag har helt enkelt försökt att inte ge några falska förhoppningar, men samtidigt meddelat att jag är intresserad av att förhandla om framtida kontrakt. Förhandla ja, känns så himla mycket "viktigpetter" att skriva så, men jag har mina idéer och visioner, det är bra att ha har jag kommit fram till :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar