oh what a night.

Vi kom till restaurangen och mötte upp med hela gruppen från London & Partners. Nästan 50 personer var vi totalt. Många av svenskarna i gruppen gick o satte sig runt ett av de fyra borden. Det gjorde jag med, tills jag kom på mig själv med vilken dummer jag var som satte mig med folk jag redan kände. Så jag flyttade bort till ett av de andra borden, där jag var den enda svensken och inte hade en aning om vilka de andra var. Go Lollo!! (blev nästan lite stolt över mig själv för det initiativet, så sjukt smart jag är ibland)

Vi åt och drack väldigt gott, det lektes lekar och pratades hej vilt om allt möjligt som hade med mötesbranschen att göra. Innan vi skildes åt kom Roger fram till mig och fick mig att nästan trilla av stolen:

"Om jag var 15 år yngre, skulle jag gjort allt i min makt för att få dig att bli min fru. Och 15 barn skulle vi ha tillsammans! Du har en sån otrolig utstrålning och sprider sån glädje, ett nöje att ha dig i branschen!"

Jag dog inombords. Wooooooooww, gaaaah, haha. Alltså, här snackar vi om en väldigt inflytelserik person i min framtida bransch, mannen som grundat utbildningen jag går, som ger ut tidningen Meetings International. Lite senare kom även: "Nu är du med på min lista, så nu ska du få vara med på fler roliga grejer." Ehh, tack säger man väl?!! (jo jag var rätt nöjd efter det där uttalandet, märks det eller? lite självgod måste man för fan få va ibland)

Kvällen fortsatte på den officiella EIBTM-klubben, Opium Mar. Riktigt coolt ställe, och när vi kom dit vid 1, trodde jag nog aldrig att det skulle bli så kul, så givande och...så sent. "Vuxna" människor på jobbresa - tänk att det kunde bli så bra stämning! och dessutom utan nån krogkänsla och snefylla, klockrent!