tears dry on their own.

alla tror förmodligen att jag bara är ett stort jävla ego.
det är inte själva grejen. det är allt som har hänt runt omkring.
jag har en anledning till att bete mig som jag gör, känna
som jag känner, o bli ledsen på det sättet jag blir ledsen.

hur jag än gör nu kommer det bli fel från och med nu. jag vill, men gör jag det kommer jag förstöra så mycket, hos vissa som jag ändå bryr mig om. men ska jag leva med det för resten av livet? hur ska allt någonsin kunna bli som vanligt igen då? så vanligt det nu kan bli...

därför, just därför... är det åt helvete med det just nu...

Kändes dessutom som att enda anledningen att jag fick veta, är för alla andra får veta ikväll. För att ni vet hur fel det hade blivit annars, för tredje gången. Kul att man lär av sina misstag, men lagom kul att hålla på det tills man verkligen verkligen måste berätta, o inte berättar för sakens skull.