Tar upp de båda senare, för glädjen har fått ta ett steg bak just nu, då det är en stor ovisshet i hur allvarligt det andra är. Jag vill bara sända alla mina tankar till mina vänner därnere. Ni gjorde en grym insats idag, glöm inte det mitt i allt. Jag borde inte känna så mycket, jag var inte ens där. Men jag antar att jag tror mig veta hur ni har det... Det är sjukt svårt att sitta här hemma, 50 mil bort. Har aldrig känt mig så långt borta och så ohjälpsam =( Största kramen och massa kärlek till er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar