Typiskt mig. Att komma igång med städningen strax efter midnatt. Det resulterar i att så här 5 minuter i 3, så ser det ut som ett bombnedslag på golvet. Dock är jag sjukt nöjd över att ha kommit igång med lite ordentlig rensning. Nu måste jag bara se till att orka göra klart det.
Den långsamma framgången kan förklaras med att jag hittade mina gamla dagböcker mitt i allt. Från 2:an på lågstadiet till 1:an på gymnasiet försökte jag beskriva mina innersta känslor för dessa böcker. Jag och Hannali har legat dubbelvikta på golvet av skratt medan jag har läst högt ur dem. Jag kan sammanfatta det med: Har vi verkligen varit så här små och tänkt på det här sättet?! Så underbart roligt, och hjäääälp vad mycket minnen.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar