25 maj 2009

Omedveten nervositet.

Träningen igår gick åt helvete. Jag var på dåligt humör redan innan. Ville träna innan ungarnas träning, men fick inte. Men göra det bästa av situationen alltså. Allt kändes skit, tumbling gick bra ändå (förrutom att jag gärna ger en vänlig käftsmäll till alla i laget som bara kan 540 bakåt, o inte min paradövning 720, haha). Trampetten däremot gick åt helvete på rikigt, kunde ju inte ens göra en vettigt dubbelhalv. Ville ge upp efter 2 varv, men varje gång jag satte mig ner för att sluta blev jag så förbannad på mig själv att jag gick tillbaka o körde igen. Det gick ju inte bättre för det, men jag gav i alla fall inte upp helt. Istället gick jag runt o var en riktig surpuppa, inte likt mig. Mitt i passet var jag så arg o ledsen att jag fick gå ut i omklädningsrummet o lugna mig lite, var lite skönare efter det, även om det inte blev fler bra volter. Vad håller man på med för sport egentligen? :O)

Nä usch o fy för mig själv, såhär kan jag inte hålla på, värsta barnungen... kanske måste få utlopp för sånt ibland också. Jag vet ju vart skon klämmer.....det är 4 dagar kvar till SM... och jag är inte i närheten av den form jag vill/borde vara i, så enkelt är det. Jag har varit inställd på det här hela tiden, hade inte förväntat mig att jag skulle hinna bli bättre, men i bakhuvudet hade jag väl ändå förträngt det hela och hoppats på att det skulle hinna komma igång lite bättre. Nu börjar det där omedvetna inse att jag inte kommer i form, att jag kommer suga på SM.

Life's a bitch sometimes....yeah....

Inga kommentarer: