Kvällen började så bra. Alec kom hit och vi gjorde oss iordning o gjorde sallad till kvällens middag. Åkte bort till Sofia där matlagningen var i full gång. En underbar middag, med oxfilé, potatisgratäng, sallad, bärne och tzatsiki och morotskaka till efterrätt. Sen blev det massa socialande, pratande och spelande innan klockan började närma sig 12. Fick lite brådis upp till slottet, där vi möttes av en väldigt ung skara fulla människor (var vi verkligen sånna här på nyår för några år sedan?!), mötte massor av gymnaster, mer eller mindre fulla, och lite annat folk. Proppat var det såklart och tolvslaget var snabbt över. Efter en mindre lyckad efterfests-letning hamnade jag vid slottet igen, där jag mötte A igen. Och denna gång gick det inte lika bra. Det är svårt att kommunicera med någon som är så full att denne knappt kan prata ordentligt. Visst, ja förstår anledningen till denna fylla, men jag hade verkligen tänkt mig för hela kvällen och tagit det lugnt, just för att det inte skulle bli så här. Elakheter och annat slutade med att jag flydde till Sofia, som även hon dissat efterfesten. Hem till henne, drunka i tjejsnack & överbliven baguett med bärne =) Såå skönt att ligga under täcket......trodde jag ja! Men icke, jag var tvungen att offra mig och trampa hemåt pga lite sms, long story, no ork to tell =) Den jäveln Sofia, vad gör han?!
Någon helt annan förresten, fan, du var ju om möjligt ännu värre än vad jag trodde. För varje ord jag hört ikväll har jag bara kännt mer o mer avsky. Vad har hänt med han jag kände så väl för några år sedan?!
Och till sist, ja visste att det skulle sluta såhär, illa. Jag var så glad efter tolvslaget när allt gått så smidigt. O så kommer jag tillbaka en stund senare och det blir såhär. Att jag inte lär mig, eller jo, jag tycker att jag har lärt mig. Jag har tagit det lugnt hela kvällen för att en sån här grej inte ska urarta pga en full o elak Lollo, men det räckte ju tydligen inte. Du drack för oss båda, och du var elak för oss båda. Visst blev det fel, väldigt fel. Jag klarar inte av sånt här, du vet det, och ändå tvingar du mig till det. Aja, det känns okej nu, tur att jag har en klok Sofia. Det spelar ju egentligen ingen roll, jag har ju egentligen inget med det att göra längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar